Växjövägen 2F, Värnamo

Socialdemokraterna i historien

Värnamo Arbetarekommun

- en historia om politisk och social kamp

Värnamo Arbetarekommun grundades den 8 februari 1903 och bestod vid starten av endast 12 medlemmar. Organisationens stadgar fastslog att de skulle arbeta för att ena alla politiska och fackliga organisationer i Värnamo, baserat på det socialdemokratiska arbetarepartiets program. Arbetarekommunen skulle också sprida kunskap om partiets ideologi och verka för att arbetare fick möjlighet att delta i kommunala val. Dessutom skulle de anordna möten och demonstrationer för att arbetare skulle kunna uttrycka sina åsikter i politiska, kommunala och fackliga frågor.

Från början var organisationens existens hemlig, men den blev känd vid 1 maj firandet 1903. Därefter avskedades alla som var anslutna till föreningen, inklusive medlemmarna i fackföreningen Metalls avdelning 114. På 1 maj demonstrationen hölls tal av Kata Dahlström, som starkt kritiserade de orättvisa samhällsförhållandena. Vid denna tidpunkt var Värnamo en köping med cirka 2000 invånare.

Efter kommunsammanslagningen 1971 beslutades att det bara skulle finnas en arbetarekommun i Värnamo kommun och de gamla arbetarekommunerna blev S-föreningar. En kvinnoklubb bildades också som arbetade för kvinnors rättigheter, och de kämpade för att hitta en lösning på könsdiskriminering och orättvisor. Under 50- och 60-talet var skolmat, hemsamariter och daghem deras viktigaste frågor, och de arbetade också med frågor kring äldreomsorgen. På grund av kvinnornas aktiva arbete i Arbetarekommunen (AK) byggdes exempelvis Värnamos första kommunala daghem 1967.

Genom åren har Värnamo Arbetarekommun varit mångkulturell och haft aktiva representanter inom AK, kommunala nämnder och landstinget. Karen Andersson från Danmark var en av dessa representanter och satt länge i landstinget. Noah Anagbonu från Ghana var den första utomeuropiska invandraren som valdes in i landstinget. Ivan Vlasic´i från f.d. Jugoslavien satt i kommunfullmäktige under många år och efter 2002 fick han sällskap av David Hyunh från Kina. Idag finns det många kommunfullmäktigeledamöter i Värnamo med ursprung från andra länder.

När Olof Palme mördades organiserade Värnamo Arbetarekommun ett fackeltåg genom staden kvällen före begravningen. Över 3000 personer deltog i tystnad för att hedra minnet av Palme.

Värnamo Arbetarekommun har sedan kommunsammanslagningen 1971 inte haft ledarskapet men det har inte stoppat oss från att vara en kraftfull opposition. Vi arbetar ständigt med att ta fram förslag som förverkligas och ger konkreta resultat för våra invånare. Vårt engagemang och vår strävan efter rättvisa och jämlikhet har gjort oss till en röst som inte kan ignoreras. Vi är en kraft att räkna med och vi kommer fortsätta att kämpa för Värnamos invånare, oavsett vem som sitter vid makten.

Rosens historia och betydelse

Rosen har varit socialdemokraternas följeslagare under många år. Symbolen används också bland socialdemokrater i Europa. Den röda färgen står för kampen mot den materiella fattigdomen och blomman för kampen mot den andliga nöden.

I början av seklet var den svenska rosen av tyg och folk satte den på kragen när de demonstrerade på första maj. Sedan dess har den bytt skepnad många gånger.

Några gånger har cirklar och pilar använts som symbol. Pilen togs i bruk år 1967 och fanns med till valrörelsen år 1987. Rosens moderna genombrott kom först på sjuttiotalet. Den rosen ritades av konstnären Bengt Blomgren och var en hyllning till Tage Erlander vid hans avgång som partiordförande år 1969.

Under valrörelsen år 1991 användes ett fotografi av en levande, ”riktig” ros som avsändare på alla affischer, i filmer och annonser.

Rosen som används idag är skapad av den spanske designern Javier Mariscal. Han förknippas ofta med ”det nya Spanien” efter Francodiktaturen. Ett av hans kanske mer kända verk är Cobi, OS-maskoten som gjorde entré i Barcelona år 1992.

Mariscals ambition var att göra en symbol som många kunde känna igen sig i. Som är levande och föränderlig precis som vi. Rosen kan därför vara både glad, ledsen, arg eller vemodig. Rosen kan också användas i olika färgkombinationer. Men det viktigaste med rosen är trots allt att socialdemokraterna är avsändare.

Historien om Socialdemokraterna i Sverige

Det svenska välfärdssamhället är relativt ungt och har sina rötter i en tid då Sverige inte var en demokrati och alla inte hade rösträtt. För bara hundra år sedan var Sverige ett kallt och rått klassamhälle där barnarbete var vanligt och arbetare ofta tvingades jobba farligt länge. Pensioner, barnbidrag och studielån fanns inte och föräldraledighet var inte ens på tapeten. Dessa orättvisor stärkte arbetarrörelsen och socialdemokraterna, vilket ledde till bildandet av Socialdemokraterna. Idag är Sverige känt för sitt väl utvecklade välfärdssystem, men det har varit en lång och krokig resa fram till denna punkt.

100 år i Sverige. Vägen till Folkhemmet

En av Socialdemokraternas tidigare partisekreterare, Sven Aspling, har skrivit om den imponerande resan som Sverige har gjort från ett klassamhälle till en välkänd välfärdsnation i sin bok ”100 år i Sverige. Vägen till Folkhemmet”. Arbetet från den svenska arbetarrörelsen, inklusive Socialdemokraternas partipolitiska verksamhet, fackföreningsrörelsen och olika kooperativa organisationers verksamhet, har varit avgörande för att göra detta möjligt. Vi kan vara stolta över vad vi har uppnått, men det finns fortfarande orättvisor som måste åtgärdas. Socialdemokraterna fortsätter därför att kämpa för alla människors rättigheter, precis som vi har gjort genom hela vår historia. Här kommer en kort sammanställningen baserad på Sven Asplings bok om socialdemokratins historia.

Olof Palme 1985

Under 1800-talets andra hälft började arbetarklassens frigörelseprocess i det gamla svenska klass- och fattigsamhället. Arbetarrörelsen var dock svag i Sverige jämfört med Danmark, och de svenska socialdemokraterna fick stöd från sina danska vänner. August Palm, en agitator, var viktig för att introducera socialistiska idéer i fackföreningarna, som var på uppgång. Hans inflytande var avgörande för att förbereda marken för den socialdemokratiska partibildningen i Stockholm.

August Palm var en karismatisk och framgångsrik agitator som spelade en avgörande roll i uppkomsten av en klassmedveten arbetarrörelse. Han slogs för allmän rösträtt och sociala reformer och förde arbetarrörelsen in på spåret för reformistisk demokrati- och välfärdsbygge.

I slutet på 1800-talet var Hjalmar Branting en ung professors son som vigt sitt liv åt den svenska arbetarrörelsen. Vid 25 års ålder höll han sitt historiska programtal i Gävle 1886, där han motiverade varför arbetarrörelsen måste vara socialistisk och drog upp riktlinjer för bildandet av Socialdemokraterna och samarbetet med fackföreningsrörelsen.

Åtal och fängelse

Från 1886 försökte de svenska myndigheterna, överklassen och högern konsekvent att undertrycka den svenska arbetarrörelsen. År 1888 dömdes nio socialdemokratiska ledare, inklusive August Palm och Hjalmar Branting, till fängelse och böter. Trots det fortsatte socialdemokraterna att kämpa för demokrati.

Socialdemokraterna bildas

De socialdemokratiska partierna i Världen har bildats under olika tider och politiska förhållanden. I Skandinavien och Norden har samarbetet mellan den politiska och fackliga arbetarrörelsen varit viktigt för partiernas bildande.

Det svenska socialdemokratiska partiet bildades 1889 och hade från början en nära anknytning till fackföreningsrörelsen. Partiet kämpade för allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag, trots att arbetarklassen vid den tiden var utestängd från både kommunala och riksdagsval. Trots att överklassen försökte tysta socialdemokraterna, fortsatte partiet att växa och få stöd på arbetsplatserna. Partiet hade vid sin start drygt 3000 medlemmar. Medlemskap i partiet sågs inte med blida ögon och om ens arbetsgivare fick reda på att man var aktiv i facket eller Socialdemokraterna riskerade man att få sparken. Ofta svartlistades också de som fått sparken så att ingen annan skulle anställa dem heller. 

Partiet samordnade både den politiska och fackliga arbetarrörelsen och 1 maj blev en stor samlingsdag för arbetarklassen. År 1938 blev 1 maj officiellt erkänd som allmän helgdag.

Kampen för allmän och lika rösträtt

I början av 1900-talet var det endast rika människor som fick rösta, vilket gjorde det svårt för Socialdemokraterna att få gehör för sina förslag. Efter massiva strejker och demonstrationer lyckades Socialdemokraterna få de konservativa att gå med på en kompromiss om allmän rösträtt för män över 24 år, men rösträtten till kommunala församlingar var fortfarande graderad efter inkomst. In i det sista gjorde högern motstånd mot reformen, men utan resultat. Genom arbetarrörelsens envisa arbete för demokrati hade Sverige äntligen fått en rösträttsreform. På detta sätt hade socialdemokratin också bidragit till att hålla Sverige borta från revolutionens och inbördeskrigets väg. Kvinnor hade fortfarande ingen rösträtt. Det var först 1918 som Riksdagen antog en ny författningsreform om allmän och lika rösträtt, vilket ledde till att sömmerskan Agda Östlund och fotografen Nelly Thüring blev de första socialdemokratiska kvinnorna i riksdagen år 1921. Åtta timmars arbetsdag kunde också föras i hamn 1919.

Per Albin Hansson och 1930-talet

Per Albin Hansson var ledare för Socialdemokraterna efter Brantings död 1925. 1928 valdes han till ordförande i partiet och samma år höll han ett berömt tal om folkhemmet, där han betonade gemenskap och samarbete. 

1931 bröt det ut strejk! Arbetslöshet och strejkbryteri bildade bakgrunden till händelserna i Ådalen den 14 maj 1931. Då dödades fem människor på grund av det militära ingripandet mot en demonstration. Ådalen markerade slutet på en samhällsepok, en process som på sitt sätt hade börjat med Sundsvallsstrejken 1879.

Det dröjde ända till 1932 innan socialdemokraterna vann valet och kunde börja genomföra sin politik mot arbetslöshet och för bostadsbyggande. Under ledning av finansministern Ernst Wigforss genomfördes stora investeringar för att öka sysselsättningen och förbättra bostadsstandarden för arbetarfamiljer och gamla. Den socialdemokratiska politiken med starka demokratiska krafter  bidrog till att förhindra att nazismen fick fotfäste i Sverige. 

Tage Erlander och välfärdspolitiken

Under andra världskriget var Per Albin Hansson statsminister för en samlingsregering i Sverige, och efter kriget ledde en socialdemokratisk regering landet. Efter hans död utsågs Tage Erlander till hans efterträdare och han var partiledare från 1946 till 1969. Under Erlanders tid utformades det allmänna tilläggspensionssystemet, ATP, som fortfarande är viktigt idag.

Socialpolitikens historia i vårt land är historien om hur vi steg för steg förvandlat ett gammalt klass- och fattigsamhälle till ett välfärdssamhälle. Under 1950-talet infördes flera viktiga sociala försäkringar i Sverige, inklusive allmän sjukförsäkring och moderskapsförsäkring. ATP var också föremål för en folkomröstning och debatt, men infördes slutligen 1960. Den svenska modellen bygger på principerna om solidaritet och jämlikhet och har utvecklats genom en radikal trygghetspolitik. Reformerna är utformade för att omfatta alla medborgare och försvaras idag som en generell välfärdspolitik som gynnar alla.

Välfärden under 1960- och 1970-talet

Under 1960- och 1970-talen genomfördes flera reformer och utvecklingen av välfärden fortsatte i Sverige. Reformerna inkluderade vårdbidrag för funktionshindrade barn, förbättrad läkemedelsrabatt, öppen sjukvård, allmän tandvårdsförsäkring och utbyggnad av folktandvård, allmän förskola för sexåringar och kostnadsfri preventivrådgivning. År 1974 infördes en ny abortlag och föräldraförsäkringen infördes 1975.   

År 1964 behandlades kvinnans jämlikhet i en särskild programskrift under den socialdemokratiska partikongressen. Partiet firade 75-årsjubileum och ett framtidsprogram antogs. Kongressens beslut om jämlikhet blev startskottet för ett ökat engagemang för jämlikhetsfrågorna. Alva Myrdals rapport ”Ökad jämlikhet” presenterades på den socialdemokratiska partikongressen 1968 och Olof Palme efterträdde Tage Erlander som partiledare 1969. År 1971 infördes enkammarriksdagen i Sverige.

1970 kom den nya arbetstidslagen om 40 timmars arbetsvecka och några år senare infördes lagen om löntagarrepresentation i företagens styrelser (försöksverksamheten startades 1973 och permanentades 1976). 1973 kom lagen om anställningsskydd. Den avskaffade arbetsgivarnas rätt att fritt avskeda arbetstagare. Ny lagstiftning om arbetarskydd kom också som förstärkte skyddsombudens ställning. Under 1970-talet infördes även studieledighetslagen. Under samma period fattade Riksdagen beslutet om fem veckors semester.

Olof Palme

”Jag är demokratisk socialist med stolthet och med glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika; när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta staterna.. ”. Orden är från ett av Olof Palmes mest kända och klassiska tal, under en valdebatt 1982.

Olof Palme var känd för sitt stora internationella engagemang långt utanför Sveriges gränser. Fortfarande är hans namn omtalat i många internationella sammanhang, inte minst på grund av Palmecentrets stora internationella verksamhet tillsammans med den svenska arbetarrörelsens organisationer runt om i världen.

Det är en socialdemokratisk tradition att arbeta med internationellt solidaritetsarbete och med fredsfrågor. Efter första världskriget fick Hjalmar Branting Nobels fredspris. Även Alva Myrdal som bland annat arbetade med fredsfrågor, speciellt med uppbyggnad under efterkrigstiden och nedrustning av kärnvapen, fick 1982 Nobels fredspris.

Den 28 februari 1986 mördades Olof Palme. Han sköts ner på Sveavägen i Stockholm efter att tillsammans med hustrun Lisbet ha varit på bio.

1990-talet

Den borgerliga regeringen 1991-1994 ledde Sveriges ekonomi till en kris. Socialdemokraterna prioriterade att stabilisera statsfinanserna och halvera den öppna arbetslösheten när de fick makten. Regeringen tvingades genomföra kraftiga nedskärningar för att sanera ekonomin och detta drabbade vården och omsorgen hårt. Socialdemokraterna genomförde omfattande reformer för att förbättra kvaliteten inom skola, vård och omsorg. Mona Sahlin blev partiets första kvinnliga partisekreterare och bidrog till att jämställdhetsfrågor fick stort utrymme. Svenska folket röstade ja till EU-medlemskap 1994 och Sverige blev medlem 1995. Ingvar Carlsson avgick som partiordförande 1996 och efterträddes av Göran Persson, som blev Sveriges statsminister efter valet 1998.

2000-talet

Sveriges socialdemokratiska regering hade ett stort inflytande på den europeiska politiska dagordningen under sin tid som EU:s ordförandeland under första halvåret 2001. Vid valet 2002 ökade Socialdemokraterna sin andel av rösterna med 3,5 procentenheter till 39,9 procent, vilket visar att väljarna föredrog satsningar på välfärden framför stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Efter utrikesminister Anna Lindhs död i september 2003 under en brinnande valrörelse förlorade Socialdemokraterna regeringsmakten vid valet 2006.

Mona Sahlin valdes sedan som partiordförande som första kvinnliga partiordförande på extrakongressen den 17 mars 2007, och Håkan Juholt valdes till ny partiordförande på extrakongressen den 26 mars 2011. Vid valet 2010 backade Socialdemokraterna procentuellt och blev bara någon tiondel större än Moderaterna trots att de beslutade att lägga fram en gemensam vårbudget tillsammans med Miljöpartiet de Gröna och Vänsterpartiet.

Juholt avgick som partiordförande för Socialdemokraterna den 21 januari 2012 och efterträddes av Stefan Löfven. År 2014 hölls både Europaparlamentsval och riksdagsval. Valdeltagandet i EP-valet var det högsta någonsin i Sverige. Allianspartierna blev mindre än de rödgröna partierna i riksdagsvalet, vilket ledde till att Socialdemokraterna, tillsammans med Miljöpartiet, bildade regering med Stefan Löfven som Sveriges nya statsminister. Under 2014-2018 genomfördes vissa reformer, såsom avvecklingen av pensionärsskatten, höjning av A-kassenivån och avskaffandet av stupstocken. Regeringen lanserade också den feministiska utrikespolitiken. År 2015 sökte över 163 000 människor asyl i Sverige, vilket var den högsta siffran någonsin under ett enskilt år. I valet 2018 fick de tre rödgröna partierna 144 mandat och Allianspartierna 143 mandat, vilket ledde till en historiskt lång regeringsbildning som slutligen resulterade i att Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma budgetförslag antogs med stöd av Sverigedemokraterna.

2020-talet

Magdalena Andersson valdes till ny partiordförande för Socialdemokraterna och blev Sveriges första kvinnliga statsminister i november 2021. Men efter en omröstning om budgetpropositionen avgick hon samma dag. Efter en ny statsministeromröstning återvaldes Andersson och Sverige fick en socialdemokratisk regering.

Rysslands invasion av Ukraina skapade en osäker säkerhetspolitisk situation för både Sverige och Finland. Socialdemokraterna beslutade att söka medlemskap i NATO och regeringen meddelade detta formellt i maj 2022. Under Anderssons tid infördes reformer för skolan, ökat antal utbildade sjuksköterskor och en ny nationell plan för transportinfrastrukturen. Ett stort inkomstpensionstillägg till alla med låga pensioner åstadkoms också strax före valet.

Socialdemokraterna ökade i valet 2022 men trots det bildade Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna regering med stöd från Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna gick i opposition.